[TEMA] Mitt första tema här i filosofi som jag vill aktivt skriva om är ”EN HJÄLPANDE HAND”. Jag lär skriva om detta tema en vecka eller två och sedan gå vidare till något annat!
Nåväl, det är ett ämne jag brinner för och jag har hela mitt liv vilja ha en karriär där jag aktivt hjälper andra. Polis, brandman, militär, arbeta på en ungdomsgård – sådana saker.
Nu sitter jag här med en tveksam utbildning som datortekniker så jag får väl komplettera med att försöka inspirera andra:

Hur man ska leva sitt liv, det är givetvis upp till var och en, men ibland önskar jag att jag var en diktator som kunde bestämma hur folk skulle leva sina liv. Jag är en quististisk och fanatisk humanitär. Jag vill så löjligt gärna hjälpa folk – och jag blir alltid lika omåttligt förbannad när jag är den enda som hjälper till.. Nu snackar jag inte om att vara initiativrik och hjälpa till i hemmet genom att plocka ur diskmaskinen utan tillsägelse, jag snackar mer om vardagliga situationer ute i samhället.

I slutet av November blev jag exempelvis riktigt upprörd.
Jag hade just varit på Coop och plockat på mig lite smågrejer - Bacon till frukost, någon chipspåse och en flaska julmust – och när jag står där i kassan så är det ganska lång kö. Inte mig emot, jag passar på att använda fristunden till att svara på ett par SMS. Mitt under mitt knappande på mobilen hör jag förtvivlade röster från mannen som skulle betala. Jag ser att han bara har lagt ett paket snabbverkande Alvedon på rullbandet och hör hur han har glömt sitt betalkort i bilen.
Han ser riktigt uppgiven och trött ut – som efter en lång och för jävlig arbetsdag vars arbetstid endast gått till möten med riktiga babianrövar till chefer med andedräkter som påminner om Halv-Dan Tvålfagers kroppsform.. Han rotar i plånboken men hittar inte de 40 kronorna han behöver.

Jag står i ungefär 12 sekunder och väntar på att någon ska erbjuda sig att betala för Alvedonen, kanske den äldre damen framför mig som just hystat upp halva Coops lager på rullbandet kan tänka sig betala den?..  Eeeeeller så gör man inte det.. Nej, det blir jag som säger, ”men du, jag kan betala den. Det är lugnt!”.
Jag är bara så jävla arg. Jag blir inte arg för att JAG var tvungen att betala för den, jag blir arg för att ingen annan erbjöd sig att göra det. Att paret bakom mig, kärringen framför mig – att ingen erbjöd sig att betala med en gång. De stod bara där och väntade på att kassörskan skulle lägga asken åt sidan så han kunde springa efter sitt betalkort. Alltså vad i helvete?

Nu ska du inte tro att jag är en trångsynt, liten laktosintolerant pojke från Cypern med uppdämd aggressivitet, jag är som sagt ganska udda när det kommer till det här, men principen att behöva vänta på att någon gör något är så förargelseväckande! Kan folk bara inte förstå hur otroligt mycket finare, gladare och älskvärdare världen skulle bli om man bara hjälpte till vid första bästa möjlighet?
För dig som inte riktigt håller med eller vill ta del av ännu djupare tankar delar jag med mig av en fin berättelse som summerar upp hela detta inlägget:

”En man fick chansen att träffa Gud och där få en fråga besvarad. Han bad Gud att förklara skillnaden mellan himlen och helvetet.

Gud tog honom först med till helvetet. De kom in i ett rum där mannen kände den ljuvligaste doft av mat. Han såg en stor gryta över en eld och människor som stod runt omkring. Det konstiga var att människorna runt grytan såg eländiga och svältfödda ut. Alla hade mycket långa skedar som räckte ända ner i grytan, men på grund av att skedarna var så långa, lyckades de inte få upp maten till sin egen min och de dog sakta av svält.

När de sedan kom in i himlen, kom de till ett likadant rum med samma ljuvliga doft, en gryta med stuvning och människor med lika långa skedar. De som stod runt grytan såg välnärda ut och glada. De åt och skrattade.

-          Men, sa mannen, hur kan det vara en sån skillnad?

-          Enkelt, sa Gud, här har de lärt sig att mata varandra.”

Vad tycker du? Tycker du att man ska ta hand om sig själv eller någon annan tankebana som inte alls stämmer överens med min? Eller håller du helt med? Du får jättegärna skriva av dina egna tankar i en kommentar här eller på Facebook!

Ja, jag har lite att skriva om en intressant händelse som hände här om dagen, och för att ge dig som läser detta lite backstory (om du missade det på Facebook) kommer jag därmed dela med mig av det inlägget!
Detta inlägg var även vad som fick mig att börja med den här bloggen i första början så den har väl ett visst värde både för bloggen i sig och för framtida inlägg!

Läs och le:

"Så, nu är jag hemkommen från vårdcentralen.
Jag upptäckte tyvärr samma sorts blödningar i min hud när jag skulle ut och gå häromdagen som när jag fick streptokocker i somras. Den gången var det intensivt för den var långt gången och alla blev alldeles upphypade över att den kanske redan blivit resistant och folk snackade om att det var dödligt och what not.
Men men, det ordnade sig ju fint och nu då så hittade jag samma symptom igen.

Så, jag har varit på vårdcentralen och tagit blodprover. Jag åkte dit imorse och lyssnade på Avantasia, lite trött men glad för övrigt. Sen när jag sätter mig i väntesalen.. ..så inser jag att blodprover innebär sprutor. "Jaha", tänker jag.
Är.. är det läskigt? Jag har aldrig gjort något liknande kommer jag på och alla skräckhistorier om alla sura Haxansurtant-sjuksystrar som hugger dig i hjärtat med en spruta lika bred som en kökskniv dyker upp som skräckstillbilder i min hjärna.
Men så säger jag till mig själv "Vad fan, det är bara en pussy ass-spruta. Man up!" och snärtar mig själv lite på låren för att bli arg och således få tillbaka lite manlighet.
För ilska och slagsmål är manligt, right?

Så, efter en stunds väntande ropar de in mig, "cool", detta är lugnt.
Sedan tar jag av mig min jacka, mössa och sätts i en ganska behaglig stol, "cool", detta är ju ingen fara alls.
Sen.. får jag såna bindings på armarna så jag inte kan röra dem. Okej O.O - är.. är det här normalt?

Sedan kommer sprutan fram, och du, jag ska fan säga dig att det var ingen pussy ass-spruta. Det var någon jävla jumpospruta som offduty används till att pumpa upp fuhking traktordäck. Den jäveln var lika stor som ett dammsugarrör och lika mycket blod sög den säkert i sig, tänkte jag.
Jag övervägde genast mina flyktmöjligheter och vilka tillhyggen som fanns i närheten för att försvara mig mot detta övergrepp - men jag satt ju fast. Så jag log och sade "ta hur mycket blod ni vill", eller något. Jag kommer inte ihåg, jag kanske gör det när väl chocken har lagt sig.
Nåväl, de stack in monstret i armen på mig och efter att ha fyllt 19851 provrör med minst 825 liter av mitt blod var jag fri att gå. Helvete alltså, och jag klagar på myggjävlarna på sommaren?
Nåja, nu har de taimigfan blod nog att .. ..ja, göra lite vad fan de vill. Själv sitter jag här och funderar på om jag just genomgått något jag kan rubricera som misshandel.

Aja, jag lever i alla fall. Typ. :) "

Var jag inte rädd för sprutor innan detta är jag tamigfan i alla fall det nu, fan vad ont det gjorde! :c
Är du som läser detta rädd för sprutor? Hur hanterar du vaccinationer och dylikt? Please let me know! :D

Härmed förklarar jag Sagokryptan för öppnad!

Jag borde kanske presentera mig själv!
Jag är en person som vet mina rättigheter, därför har jag valt att publicera mitt innehåll under användarnamnet "Storyteller". Inte för att jag bryr mig om anonymisering, utan mer av ren princip. Nåväl:
Jag är en nyvuxen! Jag har ännu ej fyllt 20 och jag har så mycket att dela med mig av till världen - och det är det du kommer att läsa här!

Mitt liv som nyvuxen kille. Jag kommer blogga om intressanta men framförallt roliga saker som händer i mitt liv. Det är vad den här bloggen är skapad för. Sagokryptan är en del av ett större nätverk vars övriga delar finns länkade till vänster, dessa är min centrala Facebooksida och en hemsida där jag recenserar film och spel (under konstruktion!).

Ja - jag har tyvärr inte så mycket mer att skriva i mitt första inlägg, jag är säker på att det kommer något snart! :)
Du som läser detta - ha det bra resterande tid av dagen!

~ Storyteller