Sagokryptan

Direktlänk till inlägg 6 december 2013

[TEMA] En Hjälpande Hand - Del 1

Av Sagoberättaren - 6 december 2013 12:46

[TEMA] Mitt första tema här i filosofi som jag vill aktivt skriva om är ”EN HJÄLPANDE HAND”. Jag lär skriva om detta tema en vecka eller två och sedan gå vidare till något annat!
Nåväl, det är ett ämne jag brinner för och jag har hela mitt liv vilja ha en karriär där jag aktivt hjälper andra. Polis, brandman, militär, arbeta på en ungdomsgård – sådana saker.
Nu sitter jag här med en tveksam utbildning som datortekniker så jag får väl komplettera med att försöka inspirera andra:

Hur man ska leva sitt liv, det är givetvis upp till var och en, men ibland önskar jag att jag var en diktator som kunde bestämma hur folk skulle leva sina liv. Jag är en quististisk och fanatisk humanitär. Jag vill så löjligt gärna hjälpa folk – och jag blir alltid lika omåttligt förbannad när jag är den enda som hjälper till.. Nu snackar jag inte om att vara initiativrik och hjälpa till i hemmet genom att plocka ur diskmaskinen utan tillsägelse, jag snackar mer om vardagliga situationer ute i samhället.

I slutet av November blev jag exempelvis riktigt upprörd.
Jag hade just varit på Coop och plockat på mig lite smågrejer - Bacon till frukost, någon chipspåse och en flaska julmust – och när jag står där i kassan så är det ganska lång kö. Inte mig emot, jag passar på att använda fristunden till att svara på ett par SMS. Mitt under mitt knappande på mobilen hör jag förtvivlade röster från mannen som skulle betala. Jag ser att han bara har lagt ett paket snabbverkande Alvedon på rullbandet och hör hur han har glömt sitt betalkort i bilen.
Han ser riktigt uppgiven och trött ut – som efter en lång och för jävlig arbetsdag vars arbetstid endast gått till möten med riktiga babianrövar till chefer med andedräkter som påminner om Halv-Dan Tvålfagers kroppsform.. Han rotar i plånboken men hittar inte de 40 kronorna han behöver.

Jag står i ungefär 12 sekunder och väntar på att någon ska erbjuda sig att betala för Alvedonen, kanske den äldre damen framför mig som just hystat upp halva Coops lager på rullbandet kan tänka sig betala den?..  Eeeeeller så gör man inte det.. Nej, det blir jag som säger, ”men du, jag kan betala den. Det är lugnt!”.
Jag är bara så jävla arg. Jag blir inte arg för att JAG var tvungen att betala för den, jag blir arg för att ingen annan erbjöd sig att göra det. Att paret bakom mig, kärringen framför mig – att ingen erbjöd sig att betala med en gång. De stod bara där och väntade på att kassörskan skulle lägga asken åt sidan så han kunde springa efter sitt betalkort. Alltså vad i helvete?

Nu ska du inte tro att jag är en trångsynt, liten laktosintolerant pojke från Cypern med uppdämd aggressivitet, jag är som sagt ganska udda när det kommer till det här, men principen att behöva vänta på att någon gör något är så förargelseväckande! Kan folk bara inte förstå hur otroligt mycket finare, gladare och älskvärdare världen skulle bli om man bara hjälpte till vid första bästa möjlighet?
För dig som inte riktigt håller med eller vill ta del av ännu djupare tankar delar jag med mig av en fin berättelse som summerar upp hela detta inlägget:

”En man fick chansen att träffa Gud och där få en fråga besvarad. Han bad Gud att förklara skillnaden mellan himlen och helvetet.

Gud tog honom först med till helvetet. De kom in i ett rum där mannen kände den ljuvligaste doft av mat. Han såg en stor gryta över en eld och människor som stod runt omkring. Det konstiga var att människorna runt grytan såg eländiga och svältfödda ut. Alla hade mycket långa skedar som räckte ända ner i grytan, men på grund av att skedarna var så långa, lyckades de inte få upp maten till sin egen min och de dog sakta av svält.

När de sedan kom in i himlen, kom de till ett likadant rum med samma ljuvliga doft, en gryta med stuvning och människor med lika långa skedar. De som stod runt grytan såg välnärda ut och glada. De åt och skrattade.

-          Men, sa mannen, hur kan det vara en sån skillnad?

-          Enkelt, sa Gud, här har de lärt sig att mata varandra.”

Vad tycker du? Tycker du att man ska ta hand om sig själv eller någon annan tankebana som inte alls stämmer överens med min? Eller håller du helt med? Du får jättegärna skriva av dina egna tankar i en kommentar här eller på Facebook!

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sagoberättaren - 2 april 2014 12:19

Jo tack, ironi finns det gott om här i livet. En del ironi slår till bara sådär och är helt hysteriskt rolig och en del ironi kan såra dig. Men det mest ironiska jag har varit med om vet jag inte vilken kategori det faller under, men det hände nylige...

Av Sagoberättaren - 19 februari 2014 09:23

Det första jag läser när jag trycker på fliken ”principprogram” är följande: ”Kristna Värdepartiet bygger på den kristna värdegrunden. Vår viktigaste politiska utgångspunkt är människovärdet. Härav följer naturligt en stark tro på f...

Av Sagoberättaren - 22 januari 2014 21:47

Alltså, jag har ett stort problem när det kommer till filmer. Det är inte det att jag inte gillar dem – jag älskar filmer! Men jag blir så vansinnigt jävla sugen på all mat man ser.. Och nu pratar jag inte om en McDonalds-skylt i bakgrunden på ...

Av Sagoberättaren - 2 januari 2014 11:49

För ett par veckor sedan var jag glad. Jag var på helt sprudlande humör så det var nästan straffbart. Missförstå mig rätt nu, jag hade en ovanligt bra dag utöver det vanliga – det är inte som om jag är emo varje vecka och har en bra dag då och ...

Av Sagoberättaren - 30 december 2013 20:49

Vad gör jag? Jo, jag sitter och spelar Xbox samt smaskar på OLW Sourcream & Onion och plågas. Hur kan det vara att plågas? Jo, se det ska jag berätta för dig.. Omständigheterna för min måndagskväll skulle vara perfekta vore det inte för min törst. N...

Presentation


Välkommen till Sagokryptan!
En blogg om alldaglig humor och livet i fråga.

Kategorier

Länkar


Ovido - Quiz & Flashcards